tisdag 30 november 2010
Natalia Kazmierska och Gunilla Brodrej
pratar om "Skunk - De bästa texterna skunk.nu" i Nya Vågen. Både P3Populär och Nya Vågen valde att läsa ur inledningen i Dunder-Annas text, som inleder hela boken. Kazmierska gillar inte boken. Brodrej gör det.
Fler bilder på boken i butik? Visst, här kommer en!
Här på Rönnells på Birger Jarlsgatan 32 i Stockholm.
måndag 29 november 2010
Mycket bra läsning av Gunilla Brodrej
i dagens Expressen."Funkar dagboksflödena som boktexter? Jadå. En del som litterära noveller, språkmaterialistisk poesi eller underhållande (ja, faktiskt) pratshower från helvetet."
"Just nu kan jag faktiskt inte komma på en häftigare skrivtillvaro än fritt ur hjärtat under ett alias. Uppenbarligen kokade den här stora communityn av skribenter med litterära ambitioner, urvalet är i alla fall sådant som bör hetsa upp förlagsredaktörer."
söndag 28 november 2010
På onsdag den 1 december
kommer bland annat dessa två personer till Söderbokhandeln på Götgatan 37 i Stockholm. Läs mer på Söderbokhandelns hemsida.fredag 26 november 2010
torsdag 25 november 2010
Skörd
Stockholm City skrev om "Skunk - De bästa texterna från skunk.nu", och även Upsala Nya Tidning. Och så har Caroline Ringskog Ferrada-Noli och jag (Helena) varit med i P3Populär. Det var lite dramatiskt: först blev Ida Säll sjuk och jag slängdes in i studion i sista sekund, och Caroline fastnade i en hiss, dörrarna fick bändas upp med en skruvmejsel.EDIT: Tänkte inte ta upp det först, men nu ser jag att Svensk Bokhandel också har skrivit fel. Boken heter "Skunk - De bästa texterna från skunk.nu" och inget annat. Har ingen aning om varifrån Upsala Nya Tidning fick "Mer om Skunk".
onsdag 24 november 2010
måndag 22 november 2010
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
Tack till skunkarna från blödig förläggare
Sedan ett par dagar är Skunkboken på tryck, det blir 100 ex till festen. Den är alltså bortom rättning. Jag har inte vågat titta på omslaget och inlagan sedan jag laddade upp filerna och klickade på "publicera", har varit rädd för att jag har glömt byta ut något namn eller så. (Trots att jag har varit noggrann och alla skunkar har typ trippelkollat.)
Nu har jag precis läst om de 373 sidorna på skärmen. Och jag är så glad och tacksam för att jag har fått förtroendet från skunkarna att använda deras texter. De är så roliga och vackra och gripande. Jag tycker faktiskt att boken är unik.
Nu har jag precis läst om de 373 sidorna på skärmen. Och jag är så glad och tacksam för att jag har fått förtroendet från skunkarna att använda deras texter. De är så roliga och vackra och gripande. Jag tycker faktiskt att boken är unik.
fredag 12 november 2010
Lättad
Provtrycket är jättefint!JACKA
Oljerock, XXL, XZet Company
HANDSKAR
Svarta med dragkedja, upphittade i tunnelbanan
KÄNGOR
Dr. Martens, jag vill gärna vara en del av ungdomskulturen
Dr. And har läst Skunk-boken och tänkt
Linnéa Lindsköld, var beredd på att andra kommer stjäla som skator ur din text.
Det här är inte en skunkdagbok
Det allmänna: En antologi är en samling av texter där redaktören har gjort ett personligt urval på olika, både explicita och implicita, grunder. Det specifika: Skunk - De bästa texterna från skunk.nu (2010) är ett (kvalitativt) urval av miljontals texter på Skunk. Vad är skunk.nu? Och vad är skunk.nu i förhållande till skunkantologin? Häng med på en nedstigning i genreförvirringens rike:
Vi börjar med en artbestämning: Om vi ser Skunk community ur ett textskapande perspektiv så kännetecknas det av många funktioner som kan betecknas som postmoderna: På grund av en server med felaktig tidsinställning så fungerar inte skunkklockan, det finns alltså ingen linjär tid på skunk. Texterna kännetecknas av små, lokala berättelser. Det finns ingen enskild upphovsman till texterna, skunkdagböckerna kopierar och lånar, öppet och slutet, för att framstå som smarta och för komisk effekt. Upphovsrättslagen bryts ständigt. Slutligen så finns det ingen essens av skunk, det finns ingen liten kärna av äkta skunkhet utan precis som med alla communities så skapas och korsbefruktas skunk av sina användare.
“Boken är ett stopp, medan internet är ett flöde” skriver förläggaren Carl-Michael Edenborg och jag tror att detta är en bra utgångspunkt för att förklara skillnaderna mellan en text på skunk och en text på tryckt papper. Dagboken på skunk.nu är ett flöde i betydelsen att det ständigt tillkommer nya inlägg medan gamla inlägg försvinner om författaren vill eller om en felaktig html-kod råkar förstöra dagboken. Bilder och länkar försvinner och bryts (bryts ner, som i en regnskog ungefär), vilket kan förta hela förståelsen av ett inlägg. Alla som någon gång bläddrat tillbaka några år i en dagbok förstår vad jag menar. Därtill kommer användarnas personliga sidor som av den html-kunnige kan koda att se ut i princip hur som helst samt den biologiska mångfald som grupperna utgör. Varken sidor eller grupper finns bevarade i tryckt format, frågan är om det ens är möjligt/önskvärt. I tryckt form blir ett utdrag ur en skunkdagbok ett stopp, som dessutom lämnas över till läsaren att tolkas. Ett skunkdagboksinlägg läses dels på skärmen och dels i kontexten av 1. andra inlägg i den enskilda dagboken och 2. andra dagböcker. När nu ett urval har gjorts så kopplas inläggen bort från den kontext de skapades i och läsupplevelsen blir en annan. Hur den blir kan jag inte orda om, det är upp till varje läsare men risken är stor att nya läsare inte har kännedom om skunk. Läsare har andra förväntningar på en text som trycks i en bok än på en text som publicerats på nätet ur askan från it-bubblans tid. Eventuella kritiker kommer göra bedömningar och det vore intressant att läsa en recension av boken av någon som inte är bekant med skunk.nu.
Med avstamp i teorin om flöden och stopp kan vi konstatera att antologin är något annat än utdrag ur dagböcker från skunk.nu. Men vad är den? Det är viktigt att anmärka på att antologin utgörs av ett personligt och kvalitativt urval, inte ett representativt. Om vi säger att ett tusental skunkare var mer eller mindre aktiva mot slutet så betyder detta också att det finns ett tusental sätt att förhålla sig till skunk.nu. Två redaktörer har nu gjort ett urval och deras smakpreferenser lyser mer eller mindre explicit igenom. En snabb kontroll av registret ger sjutton kvinnoskunkar och sex mansskunkar vilket nog ger en rättvis bild av könsfördelningen på skunk. Vad gäller geografisk anknytning så finns där en vag Stockholmsdominans vilket kanske kan förklaras med att Stockholm är vår största (och därmed också skunktätaste?) stad. Om vi fokuserar på själva formen och stilen på de utvalda texterna så består de inte av den allra vanligaste genren på skunk, det vill säga det deskriptiva dagboksskrivandet, utan snarare av de, i brist på bättre ord, litterära texterna.
När skunk nedläggningshotades i somras så försökte flera användare förklara vad som skiljde skrivandet av skunkdagbok från en blogg. Jag vill visa på ett citat från förordet som belyser det här, Ida Säll skriver: “/.../gemene blogg har nästan alltid ett motiv, en mer eller mindre utskriven inriktning. det saknas här. man bara vevar vidare i sig själv /.../”. Med andra ord så var verktyget en förutsättning för textens tillblivelse. Texterna i antologin hade inte kunnat skapas på blogspot, i wordpress eller ens på en skrivmaskin. Precis som det muntliga traderandet en gång var en förutsättning för Illiaden och Odyssén så var skunk community, utvecklat av Andreas Harnemo för över tio år sedan, en förutsättning för texterna i skunkantologin (med flera). Är inte det fint?
För många finns det även en kritik mot kommersialisering och dagens blogglandskap inbyggt i skrivandet på skunk. Caroline Ringskog Ferrada-Noli lägger i förordet ut orden om skunks fulhet: “Det är antitesen till att ‘bygga sitt eget varumärke’. Det är motsatsen till gott entreprenörskap.” Men kapitalismen kom ikapp skunk till slut, CRFN skriver själv vidare i förordet att förlaget Modernista kontaktade henne för att göra en roman av hennes skunkdagbok, även Therese Bohman (salome på skunk) blev kontaktad av ett förlag för detta ändamål när det begav sig. Och nu är den faktiskt här: skunkboken!
Avslutningsvis: Skunk - De bästa texterna från skunk.nu är inte ett mini-skunk i tryckt format. Det är ett stopp, ett urval av två redaktörer. Som en hyllning till skunk.nu måste vi komma ihåg att en bok aldrig kan destillera vad skunk är och vad skunk var för alla dess tusentals användare.
I och med publicering frikopplas texterna från det ekosystem som skapade dem, och som de var med om att skapa, och de kastas ut i rymden för att möta och bedömas av andra.
stretar_emot säger: Lycka till på färden!
Det här är inte en skunkdagbok
Det allmänna: En antologi är en samling av texter där redaktören har gjort ett personligt urval på olika, både explicita och implicita, grunder. Det specifika: Skunk - De bästa texterna från skunk.nu (2010) är ett (kvalitativt) urval av miljontals texter på Skunk. Vad är skunk.nu? Och vad är skunk.nu i förhållande till skunkantologin? Häng med på en nedstigning i genreförvirringens rike:
Vi börjar med en artbestämning: Om vi ser Skunk community ur ett textskapande perspektiv så kännetecknas det av många funktioner som kan betecknas som postmoderna: På grund av en server med felaktig tidsinställning så fungerar inte skunkklockan, det finns alltså ingen linjär tid på skunk. Texterna kännetecknas av små, lokala berättelser. Det finns ingen enskild upphovsman till texterna, skunkdagböckerna kopierar och lånar, öppet och slutet, för att framstå som smarta och för komisk effekt. Upphovsrättslagen bryts ständigt. Slutligen så finns det ingen essens av skunk, det finns ingen liten kärna av äkta skunkhet utan precis som med alla communities så skapas och korsbefruktas skunk av sina användare.
“Boken är ett stopp, medan internet är ett flöde” skriver förläggaren Carl-Michael Edenborg och jag tror att detta är en bra utgångspunkt för att förklara skillnaderna mellan en text på skunk och en text på tryckt papper. Dagboken på skunk.nu är ett flöde i betydelsen att det ständigt tillkommer nya inlägg medan gamla inlägg försvinner om författaren vill eller om en felaktig html-kod råkar förstöra dagboken. Bilder och länkar försvinner och bryts (bryts ner, som i en regnskog ungefär), vilket kan förta hela förståelsen av ett inlägg. Alla som någon gång bläddrat tillbaka några år i en dagbok förstår vad jag menar. Därtill kommer användarnas personliga sidor som av den html-kunnige kan koda att se ut i princip hur som helst samt den biologiska mångfald som grupperna utgör. Varken sidor eller grupper finns bevarade i tryckt format, frågan är om det ens är möjligt/önskvärt. I tryckt form blir ett utdrag ur en skunkdagbok ett stopp, som dessutom lämnas över till läsaren att tolkas. Ett skunkdagboksinlägg läses dels på skärmen och dels i kontexten av 1. andra inlägg i den enskilda dagboken och 2. andra dagböcker. När nu ett urval har gjorts så kopplas inläggen bort från den kontext de skapades i och läsupplevelsen blir en annan. Hur den blir kan jag inte orda om, det är upp till varje läsare men risken är stor att nya läsare inte har kännedom om skunk. Läsare har andra förväntningar på en text som trycks i en bok än på en text som publicerats på nätet ur askan från it-bubblans tid. Eventuella kritiker kommer göra bedömningar och det vore intressant att läsa en recension av boken av någon som inte är bekant med skunk.nu.
Med avstamp i teorin om flöden och stopp kan vi konstatera att antologin är något annat än utdrag ur dagböcker från skunk.nu. Men vad är den? Det är viktigt att anmärka på att antologin utgörs av ett personligt och kvalitativt urval, inte ett representativt. Om vi säger att ett tusental skunkare var mer eller mindre aktiva mot slutet så betyder detta också att det finns ett tusental sätt att förhålla sig till skunk.nu. Två redaktörer har nu gjort ett urval och deras smakpreferenser lyser mer eller mindre explicit igenom. En snabb kontroll av registret ger sjutton kvinnoskunkar och sex mansskunkar vilket nog ger en rättvis bild av könsfördelningen på skunk. Vad gäller geografisk anknytning så finns där en vag Stockholmsdominans vilket kanske kan förklaras med att Stockholm är vår största (och därmed också skunktätaste?) stad. Om vi fokuserar på själva formen och stilen på de utvalda texterna så består de inte av den allra vanligaste genren på skunk, det vill säga det deskriptiva dagboksskrivandet, utan snarare av de, i brist på bättre ord, litterära texterna.
När skunk nedläggningshotades i somras så försökte flera användare förklara vad som skiljde skrivandet av skunkdagbok från en blogg. Jag vill visa på ett citat från förordet som belyser det här, Ida Säll skriver: “/.../gemene blogg har nästan alltid ett motiv, en mer eller mindre utskriven inriktning. det saknas här. man bara vevar vidare i sig själv /.../”. Med andra ord så var verktyget en förutsättning för textens tillblivelse. Texterna i antologin hade inte kunnat skapas på blogspot, i wordpress eller ens på en skrivmaskin. Precis som det muntliga traderandet en gång var en förutsättning för Illiaden och Odyssén så var skunk community, utvecklat av Andreas Harnemo för över tio år sedan, en förutsättning för texterna i skunkantologin (med flera). Är inte det fint?
För många finns det även en kritik mot kommersialisering och dagens blogglandskap inbyggt i skrivandet på skunk. Caroline Ringskog Ferrada-Noli lägger i förordet ut orden om skunks fulhet: “Det är antitesen till att ‘bygga sitt eget varumärke’. Det är motsatsen till gott entreprenörskap.” Men kapitalismen kom ikapp skunk till slut, CRFN skriver själv vidare i förordet att förlaget Modernista kontaktade henne för att göra en roman av hennes skunkdagbok, även Therese Bohman (salome på skunk) blev kontaktad av ett förlag för detta ändamål när det begav sig. Och nu är den faktiskt här: skunkboken!
Avslutningsvis: Skunk - De bästa texterna från skunk.nu är inte ett mini-skunk i tryckt format. Det är ett stopp, ett urval av två redaktörer. Som en hyllning till skunk.nu måste vi komma ihåg att en bok aldrig kan destillera vad skunk är och vad skunk var för alla dess tusentals användare.
I och med publicering frikopplas texterna från det ekosystem som skapade dem, och som de var med om att skapa, och de kastas ut i rymden för att möta och bedömas av andra.
stretar_emot säger: Lycka till på färden!
New age-barn, se hit!
De vuxna barnen till new age-föräldrar finns överallt, bara man tar upp ämnet. Igår träffade jag en gammal vän som berättade fantastiska och lite rysliga saker om sin uppväxt med new age. Har skickat hennes namn till Daniela Wilks, som ju ska rita och skriva en bok i ämnet. Kommer ut hösten 2011 på Eitrem förlag.Om du har något du vill berätta om en new age-barndom så får du gärna mejla mig på helena(a)eitrem.se.
I mars kommer Danielas första bok på Kartago, den heter Banglatown, och det jag har sett i den verkar mycket bra. Längtar efter att läsa hela.
torsdag 11 november 2010
Provtrycket med 350 sidor
får jag imorgon klockan 15. Då ska jag ha möte med formgivarna. Misstänker att vi kommer justera den rosa färgen något. Har inte sett en Publit-bok med så många sidor som 350, hoppas det ser bra ut. Att ryggen håller. Och att boken går att öppna ordentligt.
Om Skunkboken på Söderbokhandeln, 1 december
Alla inblandade redaktörer och formgivare berättar om boken. Jag, Helena Eitrem, ställer frågor. Läs mer på Söderbokhandelns nya hemsida och blogg.(Bilden är från när Nam Le var på besök i Söderbokhandeln. Hans svenska förläggare, som också sitter på scenen, var nästan förälskad i honom, det var fint!)
tisdag 9 november 2010
Mer om "Skunk - De bästa texterna från skunk.nu"
”Skunk är ingenting. Skunk har inte gjort ett skit och det är Skunks poäng. Skunk är som den sämsta sortens förälder. Det fanns inga förväntningar. Ingenting har tagits om hand och ingenting har modererats. Skunk har blivit ett övergivet rum.”Ur redaktörernas förord
Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Ida Säll har valt ut delar ur 23 Skunk-dagböcker, de litterära guldnålarna i en gigantisk höstack av text. De har letat reda på det poetiska, litterära, humoristiska, det med särart och en egen stil. De har lyft fram de bästa berättelserna.
Några av rösterna och ämnena som framträder i boken är sådana som inte hörs så ofta. Andra är mer välbekanta. Flera av de medverkande är sådana som på senare år har blivit namn på den litterära scenen. De flesta undertecknar med sina riktiga namn, några har föredragit att behålla sina pseudonymer. Alla medverkande har givit sitt medgivande och godkänt urvalet.
Skunk-communityn hade ingen speciell inriktning, men i skymundan växte en speciell stil och jargong fram i de så kallade Skunk-dagböckerna, som kan jämföras med dagens bloggar. Stilen i Skunk-dagböckerna präglas ofta av en gör-det-själv-anda, kanske för att medlemmarna var den första generationen att forma sitt språk på internet. Tack vare att medlemmarna använder pseudonym vågar de ta ut svängarna både innehållsmässigt och formmässigt, med en speciell slags medvetenhet om den halv-offentlighet Skunk är. Trots att ingen inloggning krävs för att läsa dagböckerna, de ligger öppna för hela världen, är tonen ärlig, drastisk, icke-förskönande och djupt personlig. Ingen arbetsgivare kan hitta dig på Skunk.
Vad är Skunk?
Den sociala internetmötesplatsen Skunk startades 1998 och hade sin popularitetstopp i början av 2000-talet. Skunk var ett tag den största virtuella samlingsplatsen för (företrädesvis) ungdomar i Sverige. Alla slags människor – indiepopare, fjortisar, snuskgubbar med flera – fanns bland medlemmarna. Idag är Skunk en delvis befolkad digital ruin med ett tusental aktiva medlemmar, men ofta är det bara ett femtiotal inloggade. Läs mer om Skunk här.
Om redaktörerna
Caroline Ringskog Ferrada-Noli är författare och debuterade 2009 med den rosade romanen Naturen på Atlas förlag. Hon arbetar även som kulturjournalist och recensent bland annat i Bang, Sydsvenskan och Nöjesguiden. Hon skriver på en ny roman och studerar till tv-producent på Dramatiska Institutet.
Ida Säll är författare och debuterade 2008 med, även den, rosade prosalyriska romanen Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet på Modernista och har sedan dess fått noveller publicerade i tidskrifter och böcker. Hon har gått på Biskop Arnös skrivlinje och avslutade nyligen Litterär Gestaltning på Göteborgs universitet.
Båda redaktörerna har varit aktiva Skunk-medlemmar och format sin litterära stil i sina Skunk-dagböcker.
Skunk.nu fungerar inte sedan sensommaren 2010.
Omslaget görs av Bodil Gustafsson Fürst och inlagan av Gro Janarv. Boken trycks på Publit.
CRFN, Ida Säll och Måns Wadensjö
samtalar under rubriken "Innan texten blir roman" på Debaser Medis den 19 november, kl 17-19. De ska såklart prata om Skunk-boken. Facebook-evenemanget hittar du här. Läs mer på Författarcentrums hemsida.
måndag 8 november 2010
Från Språkrådets hemsida - jag kommer skriva "communityn Skunk" på baksidan :/
Hur böjer man community?Att böja det engelska ordet community på svenska blir ganska otympligt. Vi rekommenderar därför att man i stället för community använder andra ord så slipper man problemet. I Internetsammanhang kan ord som webbforum, intressegrupp, diskussionsgrupp eller nätförening vara lämpliga, i andra sammanhang kan ord som grupp, samhälle, samfund, gemenskap, koloni eller brödraskap vara lämpligare.
En annan möjlighet är att undvika just böjningsformerna, man kan t.ex. tala om vår community i stället för att använda bestämd form, men sådana omformuleringar kan ibland vara krångliga att göra.
Om man ändå vill böja community blir det: en community, flera communityer, den communityn, de communityerna.
Metin Koçmans efterord som tyvärr inte kom med i Skunk-boken - läs!
Med risk för att felcitera Andreas Harnemo, skaparen av Skunk, ska jag försöka återge hur Skunk kom till världen. Andreas hade känt att de chattar som fanns gick alldeles för fort - gick man bort från datorn en stund hade man missat massor, och det var närmast omöjligt att läsa ikapp. Han önskade sig en chatt där man kunde svara när man hade tid och där meddelande-historiken sparades. Istället för att vänta på en dylik sida skapade han helt enkelt en egen.
Riktigt vad som hände sedan vet jag inte, för det var före min tid som Skunk-administratör. Skunk lyckades dock locka till sig tillräckligt med ungdomar för att fånga det i IT-bubblans spår nyrika och spenderarglada Sprays intresse, och man köpte loss Skunk för en ryktesvis ganska rejäl slant.
Och där kom jag in i bilden. Spray behövde någon lokal förmåga till att sköta supporten av Skunk, och eftersom jag är charmig och galant som få föll lotten på mig. Helt plötsligt hade jag 200 000 11-åringar från Motala att brottas med. Kort efter att jag börjat jobba med Skunk lanserade vi Skunk 2.0 och hatmailen flödade. Trots att den nya versionen faktiskt förenklade navigeringen av Skunk var folk upprörda över att allt inte var som förut.
De som ogillar förändring kan glädja sig åt att Skunk stått mer eller mindre oförändrat sedan dess. Samma navigering, samma buggar, samma knäppgökar. De allra knäppaste, eller kanske lojalaste, är där än. Jag är en av dem, även om mitt engagemang är långt ifrån vad det en gång var.
När IT-bubblan sprack dog planerna för en upprustning av Skunk sakta men säkert. I och med att Andreas Harnemo blev uppsagd var jag ensam kvar som Skunk-ansvarig, vilket försatte mig i en ganska märklig situation eftersom det nu inte fanns någon kvar som förstod sig på Skunks maskineri ordentligt. Planer på att utveckla Skunk poppade upp till och från under mina sista år på Spray, men dessa gick alltid i stöpet eftersom det saknades dokumentation av den gamla versionen. Det fanns ingen kvar som kunde Skunk väl nog för att utveckla det vidare.
Skunk levde dock vidare, det blev omkört av Lunarstorm och Helgon men hade fortfarande en stor publik. Det märktes inte bara på besöksstatistiken utan även genom att jag inte kunde besöka en festival utan att bli igenkänd som "cretin". Till och med i Roskilde dök det upp danskar som ville prata Skunk med mig, och då inte versionen man röker.
2003 var mitt sista år på Spray, och därefter var Skunk en ganska negligerad sida. Användarantalet minskade men de allra lojalaste stannade kvar, och än idag är det befolkat av en grupp hardcore-skunkare. År 2007 efterlyste Spray mina Skunk-skills för att rensa ut en pedofil-infestering, och då insåg jag att skunkarna hade växt till sig, och att Skunk hade gått från att vara en ungdomscommunity till att vara befolkat av folk mellan 20 och 30 år. Så vad tusan, vi bestämde oss för att införa en 18-årsgräns.
För mig har Skunk alltid inneburit en fantastisk, aningen knäpp gemenskap men det är svårt att avgöra hur generellt detta intryck är. Dock så får jag fortfarande höra historier om hur folk träffat halva sin kompiskrets och de flesta av sina pojk- eller flickvänner via Skunk.
cretin aka Metin Koçman
23 juni 2010
Izmir, Turkiet
Riktigt vad som hände sedan vet jag inte, för det var före min tid som Skunk-administratör. Skunk lyckades dock locka till sig tillräckligt med ungdomar för att fånga det i IT-bubblans spår nyrika och spenderarglada Sprays intresse, och man köpte loss Skunk för en ryktesvis ganska rejäl slant.
Och där kom jag in i bilden. Spray behövde någon lokal förmåga till att sköta supporten av Skunk, och eftersom jag är charmig och galant som få föll lotten på mig. Helt plötsligt hade jag 200 000 11-åringar från Motala att brottas med. Kort efter att jag börjat jobba med Skunk lanserade vi Skunk 2.0 och hatmailen flödade. Trots att den nya versionen faktiskt förenklade navigeringen av Skunk var folk upprörda över att allt inte var som förut.
De som ogillar förändring kan glädja sig åt att Skunk stått mer eller mindre oförändrat sedan dess. Samma navigering, samma buggar, samma knäppgökar. De allra knäppaste, eller kanske lojalaste, är där än. Jag är en av dem, även om mitt engagemang är långt ifrån vad det en gång var.
När IT-bubblan sprack dog planerna för en upprustning av Skunk sakta men säkert. I och med att Andreas Harnemo blev uppsagd var jag ensam kvar som Skunk-ansvarig, vilket försatte mig i en ganska märklig situation eftersom det nu inte fanns någon kvar som förstod sig på Skunks maskineri ordentligt. Planer på att utveckla Skunk poppade upp till och från under mina sista år på Spray, men dessa gick alltid i stöpet eftersom det saknades dokumentation av den gamla versionen. Det fanns ingen kvar som kunde Skunk väl nog för att utveckla det vidare.
Skunk levde dock vidare, det blev omkört av Lunarstorm och Helgon men hade fortfarande en stor publik. Det märktes inte bara på besöksstatistiken utan även genom att jag inte kunde besöka en festival utan att bli igenkänd som "cretin". Till och med i Roskilde dök det upp danskar som ville prata Skunk med mig, och då inte versionen man röker.
2003 var mitt sista år på Spray, och därefter var Skunk en ganska negligerad sida. Användarantalet minskade men de allra lojalaste stannade kvar, och än idag är det befolkat av en grupp hardcore-skunkare. År 2007 efterlyste Spray mina Skunk-skills för att rensa ut en pedofil-infestering, och då insåg jag att skunkarna hade växt till sig, och att Skunk hade gått från att vara en ungdomscommunity till att vara befolkat av folk mellan 20 och 30 år. Så vad tusan, vi bestämde oss för att införa en 18-årsgräns.
För mig har Skunk alltid inneburit en fantastisk, aningen knäpp gemenskap men det är svårt att avgöra hur generellt detta intryck är. Dock så får jag fortfarande höra historier om hur folk träffat halva sin kompiskrets och de flesta av sina pojk- eller flickvänner via Skunk.
cretin aka Metin Koçman
23 juni 2010
Izmir, Turkiet
Vilken genre är Skunkboken?
Arbetarlitteratur? Bekännelselitteratur? Ungdomsbok?Bloggbok?
FEM MINUTER SENARE:
Katarsislitteratur?
Generationsroman?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)