New age-barn, se hit!

De vuxna barnen till new age-föräldrar finns överallt, bara man tar upp ämnet. Igår träffade jag en gammal vän som berättade fantastiska och lite rysliga saker om sin uppväxt med new age. Har skickat hennes namn till Daniela Wilks, som ju ska rita och skriva en bok i ämnet. Kommer ut hösten 2011 på Eitrem förlag.

Om du har något du vill berätta om en new age-barndom så får du gärna mejla mig på helena(a)eitrem.se.

I mars kommer Danielas första bok på Kartago, den heter Banglatown, och det jag har sett i den verkar mycket bra. Längtar efter att läsa hela.

Provtrycket med 350 sidor

får jag imorgon klockan 15. Då ska jag ha möte med formgivarna. Misstänker att vi kommer justera den rosa färgen något. Har inte sett en Publit-bok med så många sidor som 350, hoppas det ser bra ut. Att ryggen håller. Och att boken går att öppna ordentligt.

Om Skunkboken på Söderbokhandeln, 1 december

Alla inblandade redaktörer och formgivare berättar om boken. Jag, Helena Eitrem, ställer frågor. Läs mer på Söderbokhandelns nya hemsida och blogg.(Bilden är från när Nam Le var på besök i Söderbokhandeln. Hans svenska förläggare, som också sitter på scenen, var nästan förälskad i honom, det var fint!)

Senkommet skämt: "Inte längre..."

Mer om "Skunk - De bästa texterna från skunk.nu"

”Skunk är ingenting. Skunk har inte gjort ett skit och det är Skunks poäng. Skunk är som den sämsta sortens förälder. Det fanns inga förväntningar. Ingenting har tagits om hand och ingenting har modererats. Skunk har blivit ett övergivet rum.”
Ur redaktörernas förord

Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Ida Säll har valt ut delar ur 23 Skunk-dagböcker, de litterära guldnålarna i en gigantisk höstack av text. De har letat reda på det poetiska, litterära, humoristiska, det med särart och en egen stil. De har lyft fram de bästa berättelserna.

Några av rösterna och ämnena som framträder i boken är sådana som inte hörs så ofta. Andra är mer välbekanta. Flera av de medverkande är sådana som på senare år har blivit namn på den litterära scenen. De flesta undertecknar med sina riktiga namn, några har föredragit att behålla sina pseudonymer. Alla medverkande har givit sitt medgivande och godkänt urvalet.

Skunk-communityn hade ingen speciell inriktning, men i skymundan växte en speciell stil och jargong fram i de så kallade Skunk-dagböckerna, som kan jämföras med dagens bloggar. Stilen i Skunk-dagböckerna präglas ofta av en gör-det-själv-anda, kanske för att medlemmarna var den första generationen att forma sitt språk på internet. Tack vare att medlemmarna använder pseudonym vågar de ta ut svängarna både innehållsmässigt och formmässigt, med en speciell slags medvetenhet om den halv-offentlighet Skunk är. Trots att ingen inloggning krävs för att läsa dagböckerna, de ligger öppna för hela världen, är tonen ärlig, drastisk, icke-förskönande och djupt personlig. Ingen arbetsgivare kan hitta dig på Skunk.

Vad är Skunk?
Den sociala internetmötesplatsen Skunk startades 1998 och hade sin popularitetstopp i början av 2000-talet. Skunk var ett tag den största virtuella samlingsplatsen för (företrädesvis) ungdomar i Sverige. Alla slags människor – indiepopare, fjortisar, snuskgubbar med flera – fanns bland medlemmarna. Idag är Skunk en delvis befolkad digital ruin med ett tusental aktiva medlemmar, men ofta är det bara ett femtiotal inloggade. Läs mer om Skunk här.

Om redaktörerna
Caroline Ringskog Ferrada-Noli är författare och debuterade 2009 med den rosade romanen Naturen på Atlas förlag. Hon arbetar även som kulturjournalist och recensent bland annat i Bang, Sydsvenskan och Nöjesguiden. Hon skriver på en ny roman och studerar till tv-producent på Dramatiska Institutet.

Ida Säll är författare och debuterade 2008 med, även den, rosade prosalyriska romanen Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet på Modernista och har sedan dess fått noveller publicerade i tidskrifter och böcker. Hon har gått på Biskop Arnös skrivlinje och avslutade nyligen Litterär Gestaltning på Göteborgs universitet.

Båda redaktörerna har varit aktiva Skunk-medlemmar och format sin litterära stil i sina Skunk-dagböcker.

Skunk.nu fungerar inte sedan sensommaren 2010.

Omslaget görs av Bodil Gustafsson Fürst och inlagan av Gro Janarv. Boken trycks på Publit.

CRFN, Ida Säll och Måns Wadensjö

samtalar under rubriken "Innan texten blir roman" på Debaser Medis den 19 november, kl 17-19. De ska såklart prata om Skunk-boken. Facebook-evenemanget hittar du här. Läs mer på Författarcentrums hemsida.

Från Språkrådets hemsida - jag kommer skriva "communityn Skunk" på baksidan :/

Hur böjer man community?
Att böja det engelska ordet community på svenska blir ganska otympligt. Vi rekommenderar därför att man i stället för community använder andra ord så slipper man problemet. I Internetsammanhang kan ord som webbforum, intressegrupp, diskussionsgrupp eller nätförening vara lämpliga, i andra sammanhang kan ord som grupp, samhälle, samfund, gemenskap, koloni eller brödraskap vara lämpligare.

En annan möjlighet är att undvika just böjningsformerna, man kan t.ex. tala om vår community i stället för att använda bestämd form, men sådana omformuleringar kan ibland vara krångliga att göra.

Om man ändå vill böja community blir det: en community, flera communityer, den communityn, de communityerna.

Metin Koçmans efterord som tyvärr inte kom med i Skunk-boken - läs!

Med risk för att felcitera Andreas Harnemo, skaparen av Skunk, ska jag försöka återge hur Skunk kom till världen. Andreas hade känt att de chattar som fanns gick alldeles för fort - gick man bort från datorn en stund hade man missat massor, och det var närmast omöjligt att läsa ikapp. Han önskade sig en chatt där man kunde svara när man hade tid och där meddelande-historiken sparades. Istället för att vänta på en dylik sida skapade han helt enkelt en egen.

Riktigt vad som hände sedan vet jag inte, för det var före min tid som Skunk-administratör. Skunk lyckades dock locka till sig tillräckligt med ungdomar för att fånga det i IT-bubblans spår nyrika och spenderarglada Sprays intresse, och man köpte loss Skunk för en ryktesvis ganska rejäl slant.

Och där kom jag in i bilden. Spray behövde någon lokal förmåga till att sköta supporten av Skunk, och eftersom jag är charmig och galant som få föll lotten på mig. Helt plötsligt hade jag 200 000 11-åringar från Motala att brottas med. Kort efter att jag börjat jobba med Skunk lanserade vi Skunk 2.0 och hatmailen flödade. Trots att den nya versionen faktiskt förenklade navigeringen av Skunk var folk upprörda över att allt inte var som förut.

De som ogillar förändring kan glädja sig åt att Skunk stått mer eller mindre oförändrat sedan dess. Samma navigering, samma buggar, samma knäppgökar. De allra knäppaste, eller kanske lojalaste, är där än. Jag är en av dem, även om mitt engagemang är långt ifrån vad det en gång var.

När IT-bubblan sprack dog planerna för en upprustning av Skunk sakta men säkert. I och med att Andreas Harnemo blev uppsagd var jag ensam kvar som Skunk-ansvarig, vilket försatte mig i en ganska märklig situation eftersom det nu inte fanns någon kvar som förstod sig på Skunks maskineri ordentligt. Planer på att utveckla Skunk poppade upp till och från under mina sista år på Spray, men dessa gick alltid i stöpet eftersom det saknades dokumentation av den gamla versionen. Det fanns ingen kvar som kunde Skunk väl nog för att utveckla det vidare.

Skunk levde dock vidare, det blev omkört av Lunarstorm och Helgon men hade fortfarande en stor publik. Det märktes inte bara på besöksstatistiken utan även genom att jag inte kunde besöka en festival utan att bli igenkänd som "cretin". Till och med i Roskilde dök det upp danskar som ville prata Skunk med mig, och då inte versionen man röker.

2003 var mitt sista år på Spray, och därefter var Skunk en ganska negligerad sida. Användarantalet minskade men de allra lojalaste stannade kvar, och än idag är det befolkat av en grupp hardcore-skunkare. År 2007 efterlyste Spray mina Skunk-skills för att rensa ut en pedofil-infestering, och då insåg jag att skunkarna hade växt till sig, och att Skunk hade gått från att vara en ungdomscommunity till att vara befolkat av folk mellan 20 och 30 år. Så vad tusan, vi bestämde oss för att införa en 18-årsgräns.

För mig har Skunk alltid inneburit en fantastisk, aningen knäpp gemenskap men det är svårt att avgöra hur generellt detta intryck är. Dock så får jag fortfarande höra historier om hur folk träffat halva sin kompiskrets och de flesta av sina pojk- eller flickvänner via Skunk.

cretin aka Metin Koçman
23 juni 2010
Izmir, Turkiet

Vilken genre är Skunkboken?

Arbetarlitteratur? Bekännelselitteratur? Ungdomsbok?
Bloggbok?

FEM MINUTER SENARE:
Katarsislitteratur?
Generationsroman?

Fint av Gro Janarv